Minimalistlivet

Månad: september 2018

iPhone XS – när ny smartphone blev onödig

För drygt två veckor sedan så släpptes nya iPhone XS och iPhone XS Max. Jag satt som vanligt och kollade på Apples direktsända event där dessa nya prylar presenterades. För mig, som i många år varit vad som brukar definieras som ”tekniknörd”, utvecklare och väldigt insnöad på allt som har med Apple att göra, brukar det kännas som julafton.

Den här gången var dock känslan redan från början en annan. Varken för att jag slutat jobba som utvecklare, eller för att jag inte fortfarande älskar Apples produkter. Inte heller för att jag slutat använda smartphone. Däremot har jag kommit ännu längre på min resa genom minimalism och förändrat mitt sätt att se på vad jag egentligen behöver.

För mig är en iPhone både enkelhet och minimalism på flera sätt. Den krånglar inte till saker, begränsas till det som behövs (bortsett från appar = eget val) och förenklar möjligheten att rensa bort fysiska prylar. I dagsläget är den min boksamling, min filmsamling, min skivsamling, min kamera, mina fotoalbum med mera. Eller åtminstone på god väg då viss utrensning inom nämnda områden kvarstår. Jag ser den därför som en helt naturlig del av vad som skulle kunna benämnas som minimalism i sin samtid.

Ett decennium senare

I år är det 10 år sedan jag skaffade min första iPhone, ett år efter att den lanserats i USA och revolutionerat världen. Sedan dess har jag i snitt bytt ut den varje år. Men redan förra året hade jag kommit såpass långt att det tog stopp. Känslan var helt enkelt att min iPhone 7 inte behövde bytas ut. Varken mot en 8 eller X. Den uppfyllde alla behov och fungerade utmärkt. Även om måste-ha-känslan infann sig till viss del, så följde jag för första gången inte den känslan.

Från början gick bytena även hand i hand med mitt jobb. Jag behövde helt enkelt den senaste modellen för testning i mitt jobb som utvecklare. Idag har jag motsvarande möjligheter via datorn genom att virtuellt testa det senaste på tillräckligt bra nivå. Det jobbrelaterade behovet var min ursäkt för att slaviskt följa måste-ha-känslan även privat. Känslan som Apple, liksom många andra, är så bra på att framkalla. Den känsla jag själv arbetat med att försöka framkalla hos andra under många år.

När eventet den 12 september var slut så hade den tidigare nämnda känslan inte infunnit sig en enda gång. Lanseringen av iPhone XS innehöll tillräckligt många nyheter. Men för min del var det fortfarande bara samma tanke som sist. Min 7:a fungerar fortfarande alldeles utmärkt och uppfyller alla behov jag har.

Behovet har inte förändrats

De nya modellerna är absolut bra smartphones. Om man inte har en iPhone är de ett bra köp. Smartphones passar utmärkt inom minimalism och iPhone i synnerhet. Detsamma gäller om man har en väldigt gammal modell som inte längre kan uppfylla de verkliga behoven eller om den slutat att fungera. Men för mig fyller de nya modellerna inget behov som inte redan är fyllt. Och då är det inte ens värt att väga in synpunkter på om de är värda sitt nya, allt högre, pris eller inte.

Vad är din syn på iPhone, de nya modellerna och smartphones i allmänhet inom minimalism?

Vad har 5,8 kilo metallskrot gemensamt med ett gäng vinflaskor?

Vi börjar med metallskrotet, det var en del av den utrensningen som gjordes idag. I stort sett allt utgjordes dessutom sådant som blivit över från IKEA-möbler. Exempelvis extra fästen till skåpsdörrar, fästen till hyllor samt diverse skruvar och annat liknande. Denna samlings enda användningsområde är om någon av möblerna måste ändras om på något sätt.

I mitt fall, så länge jag haft möbler från IKEA, har det aldrig blivit fallet. Däremot har det helt fantastiskt nog varit så att en hylla i ett av skåpen använts till att just förvara detta skräp. Lägg därtill diverse små påsar och kartonger som detta legat i. På vägen mot ett än mer minimalistiskt liv är det många sådana här upplevelser och insikter som dyker upp. Det är på många sätt en väldigt intressant och roande resa kring uppgörelsen med gamla sätt att resonera.

Skåpet, som har förvarat detta skrot innehållandes även ett barskåp, gamla fotoalbum och skolkataloger samt en del annat krimskrams är nu helt tömt och fyller därmed inte heller det något syfte längre. Det är nog den möbel som hängt med längst, möjligtvis med undantag för en byrå i hallen, och det ska faktiskt bli skönt att se det flytta ut.

Apropå att en del av skåpet har fungerat som barskåp med en samling av viner, whisky och diverse annat så finns det en intressant detalj kring detta. Nämligen det faktum att jag alltid haft ett väldigt skeptiskt förhållande till alkohol. Det finns ett par olika orsaker till det, bland annat personer med alkoholproblem under min uppväxt, som jag nog säkert kommer att återkomma till i ett senare inlägg. Men det intressanta är att jag haft det mest eftersom ”det är något alla har” och det hör liksom till!? Även det ett väldigt märkligt resonemang. Förvisso har jag tyckt att rött vin och whisky smakar gott, men jag är aldrig såpass intresserad av det att jag inte hellre dricker ett glas vatten eller juice. Mest är det en stressande påminnelse om att jag ju borde dricka av allt som köpts hem vid olika tillfällen och där det möjligtvis tagits någon skvätt ur vissa av flaskorna. Om något blivit dåligt har det ju behövts fyllas på så att skåpet inte blir tomt.

Därför har jag även bestämt mig för att aldrig mer reflektera kring det alls. Jag mår bäst av att helt enkelt inte dricka alkohol och det finns absolut ingen poäng att ha en möbel hemma som ska fungera som förvaring av detta. Vill jag mot förmodan ha någon alkohol kan jag dricka det i något sammanhang ute alternativ köpa hem något för ett specifikt tillfälle. Men sett till hur det varit under de senaste 10 åren så är det inte särskilt troligt.

Så för att svara på rubriken: Det behöver helt enkelt inte dela på en stor förvaringsmöbel, som samlar damm ovanpå och inuti samt innehåller glasrutor som på mystiska sätt alltid blir fläckiga. Nu är det ett minne blott så snart skåpet fått en ny ägare!

Huel – en minimalistisk förenkling av mat

För ett par månader sedan fick jag upp ögonen för Huel. Jag kommer inte riktigt ihåg hur jag hamnade där. Har för mig att jag lästa om det någonstans, mest troligt.

I vilket fall så lämnar vi den delen och går vidare in på vad Huel faktiskt är. Det faktum att det är en akronym för ”Human Fuel” kan vi också lämna utan vidare kommentar.

Kortfattat så är det komplett måltidsersättning som dessutom är helt vegansk. Något som passar bra för den här vegetarianen som efter flera år började äta vitt kött, för att sedan halka in på allt kött ett kort tag (vid tillfällen på restaurang främst) och som nu landat tryggt i att förbli vegetarian.

Huel består av följande:

  • Havre
  • Brunt risprotein
  • Ärtprotein
  • Solrosolja
  • 26 vitaminer och mineraler
  • Smaksättare och Stevia

Blandas enkelt ihop med vatten, eventuell kompletterande smaksättare, frukt och bär eller varför inte morgonkaffet (för den som till skillnad från mig dricker kaffe).

Sedan tre månader tillbaka har Huel ersatt den måltid som kring jobb och annat alltid skapar mest stress för mig, nämligen lunchen. För ett par veckor sedan fick det även ersätta frukost på vardagarna. På helgerna satsar jag på ”riktig” frukost istället när stressen över jobb en specifik tid inte är lika överhängande. Det senare gäller självklart för middagar och eventuell kvällsfika samt mellanmål.

Det här upplägget har verkligen varit kanon för mig. Så som livet är just nu så är det en befriande förenkling att skaka ihop en måltid på en halvminut och sedan avnjuta den i lugn och ro på den vunna extratiden. För det är något jag faktiskt försöker att göra.

Hur smakar Huel?

Vaniljsmaken blandat med havresmaken som är grunden smakar ungefär som Digestivekex i flytande form. Faktiskt helt okej och en smak jag inte ledsnat på ännu. Förvisso är jag typen som har väldigt svårt att ledsna på smaker av sådant jag tycker är gott även om jag äter det varje dag. Fast för variationens skull så beställde jag ändå en av smaktillsatserna sist. Återstår att se resultatet av det.

Slutsatsen såhär långt?

Målet är inte på något sätt att leva på Huel resten av livet. Men det är ett komplement som passar bra in i livet för tillfället och som underlättar den övriga resan mot ett enklare liv. Det ger också en hint om ett mer hållbart sätt att tillgodogöra sig föda som på enklare sätt kan produceras mer lokalt istället för att som nu behöva beställas.

Jag kommer att återkomma till Huel mer framöver och nästa projekt blir nog att testa något av recepten på pannkakor eller cookies som det även kan användas till.

Har du själv testat Huel? Är det något du skulle vilja eller har du tankar helt emot? Låt höra i så fall!

P.s. Vill du prova Huel själv så kan du klicka här för att få en rabattkod som ger dig 100 kr rabatt på ditt första köp. Gilitg för obegränsad tid framåt.

Vad behöver jag – egentligen?

Den frågan är gissningsvis ganska central för alla. Den är dock extra central när det kommer till minimalism. Minimalism kan se olika ut för alla som börjar applicera den i sina liv. För egen del är jag fortfarande mitt i processen, som gissningsvis aldrig upphör eftersom saker förändras och frågan är lika relevant oavsett om den avser fysiska prylar, virtuella prylar eller något helt annat.

Idag inleder jag tre veckor där jag ska försöka reda ut liter mer av det när det gäller fysiska prylar. Tanken är att lista de saker jag använt varje dag under dessa veckor. Efter tre veckor tänkte jag sammanfatta allt, med eventuella förbehåll av saker som är nödvändiga vid andra tidpunkter på året. Exempelvis en vinterjacka som inte är aktuell idag, men som om några veckor är högst aktuell här i norra delen av Sverige.

Syftet med det här är för att ge mig själv en bild utav vilka prylar här hemma som faktiskt används, vilka av dem som används mest av vana utan egentligt syfte samt vilka som inte används alls. Hit räknas såklart inte förbrukningsvaror.

Dagens använda prylar

  • En mörkröd luvtröja
  • Ett par blå jeans
  • Ett par strumpor
  • Ett par underkläder
  • En grå t-shirt
  • Mörkröda Converse
  • Svart tygkeps
  • iPhone
  • Laddare till iPhone
  • Headset till iPhone
  • Apple Watch
  • Laddare till Apple Watch
  • MacBook Pro
  • Laddare till MacBook Pro
  • Skrivbord
  • Skrivbordsstol
  • Köksbord
  • Köksstol
  • Shaker till Huel
  • Stort dricksglas från Ikea
  • Kniv och gaffel
  • Mikro
  • Diskmaskin
  • Matlåda
  • Soffa
  • Säng
  • Sängkläder
  • Kudde
  • Ställ till tandborste

Stort och smått som sagt, i syfte att reda ut frågan ”Vad behöver jag – egentligen?”.

Har du själv gjort på liknande sätt? Vad blev din slutsats i så fall?

Minimalism – vägen mot ett enklare liv

Kul att du har hittat hit! Detta oavsett om det är i början när det här första inlägget är alldeles färskt eller om det är långt senare under min resa mot ett enklare liv genom minimalism!

Jag har bloggat i många omgångar tidigare, men det här blir något helt annat. Tanken med det här inlägget är helt enkelt att inleda den här bloggens innehåll.

Mitt intresse för minimalism som specifikt begrepp är relativt nytt. Jag har alltid varit intresserad av att ha relativt få saker framme synligt. Allt är förvisso relativt, men i vilket fall. Den främsta orsaken till det är att jag avskyr att städa när prylar är i vägen. Trots det så har det med åren ändå växt till sig allt mer synliga synliga prylar.

Däremot har jag aldrig begränsat mig något nämnvärt i hur mycket saker jag kan gömma undan i olika förvaringsmöbler. Jag har inte heller begränsat mängden förvaringsmöbler utan snarare försökt hitta de smartaste lösningarna. Där har det under åren samlat på sig rätt mycket saker, precis som det brukar göra för de flesta. Fritidsintressen har kommit och gått. Likaså olika klädstilar och det senaste inom olika teknikområden. Eftersom något intresse ”alltid kan komma tillbaka” eller någon pryl alltid kan ”vara ba att ha senare” så har mycket blivit kvar.

Min tanke har alltid varit densamma som den som samhället i stort bygger på; jobba hårt, tjäna pengar, jobba ännu hårdare, tjäna ännu mer pengar, spendera pengarna som kommer in och utöka alltifrån kläder, teknik, möbler och i slutändan bostadsyta för att rymma allt. Någonstans där på vägen så kan du bli lycklig och i framtiden få mer tid över när antalet pengar är tillräckligt många.

Jag har varit framgångsrik inom mitt yrke som programmerare och webbutvecklare med bred kompetens inom många utvecklingsspråk, inom sociala medier och inom e-handel. Inom dessa områden har jag arbetat de senaste 10 åren, både som anställd och med egna företag.

För ett och ett halvt år sedan var jag nära att gå in i väggen. Jag drev ett eget företag som växte i rask takt och trots anställda så arbetade jag för åtminstone tre personer. När möjligheten att någon annan skulle ta över företaget dök upp så var det på ett sätt befrielse. Samtidigt var det en ögonöppnare för ett större perspektiv kring vad livet egentligen är, kan vara och vad det kanske borde vara.

Där någonstans på vägen började tankarna att forma sig i det som lett fram till sökandet efter ett mer minimalistiskt liv. Jag har kommit en bit på vägen i min minimalism. Nu börjar en spännande resa kring fortsättningen! Det är den jag har tänkt att den här bloggen ska få handla om. Dels det som redan skett i förvandlingen, men framförallt det som komma skall.

Jag hoppas att du hänger med på resan framöver! Tveka aldrig att höra av dig med frågor, idéer eller säg bara Hej utan specifik orsak!

Copyright © 2024 Minimalistlivet